Hunden II

"Här slår vi oss ned, här får vi ro, här får vi de blinier vi behöver!"

Så skanderade min far för dryga trettio år sedan, året innan jag blev född, och tre år innan min syster kom till jorden. Så följde två decennier av fred och frihet. Nåja, men vi hade det i vart fall inte dåligt. Allt kom att förändras först när hunden strukit kring vårt hus en månad eller så. Han hade tovig päls, en dyster uppsyn. Gammelfarmor sade att "Det där är, sanna mina ord, ett järtecken av stora mått. Aldrig kommer vi må bra igen!"